Min första förvärk
Vet ni? Jag fick min första förvärk i veckan. Det var minst sagt.. spännande, eller vad man vill kalla det haha. Jag och Charlie skulle åka till affären i tisdagskväll och köpa lite snask. Jag stod och sa till mamma i hallen när vi tog på oss skorna att jag hade haft obehagliga sammandragningar hela dagen och magen var skitspänd. Sen när vi kliver ur bilen utanför affären så kom det som en riktig käftsmäll och jag kunde inte röra mig. Gick myrsteg och krympte ihop som Quasimodo medan jag försökte hänga på hans tempo in i butiken. Jag visste direkt vad det var för det var ju något jag aldrig känt förut. Nu är jag glad att jag äntligen känt av något för nu vet jag hur jag INTE ska göra nästa gång, dvs det enda det pratas om under värkar, att SLUTA ANDAS haha. Det krampade så fruktansvärt i hela magen att jag varken vågade andas eller skratta. "Lyssnade du ingenting på föräldrakursen??" satt Charlie och sa. Jag blev förstås irriterad för såg han inte att jag höll på att DÖ?
Men tillslut så lyssnade jag för han hade ju rätt så jag försökte andas. Nu i efterhand var allt så roligt för där gick jag helt cp, tårarna rann och jag gick och skratta samtidigt som jag försökte att inte skratta och Charlie skratta åt mig för att jag såg efterbliven ut och satt sen och var rolig i bilen när jag försökte hålla mig haha. Jag faceplanta iallafall i sängen när vi kom hem och det började lägga sig efter ett tag liggandes.
Summan av kardemumman så har jag iallafall fått en försmak nu av vad som komma skall. Det gjorde inte dödsont som det kanske låter utan jag tror att det mer kom som en liten chock liksom. Nästa gång är jag beredd :)
Kommentarer
Trackback
