Förlamad morsa
I söndags tränade jag innebandy första gången på nästan ett år. Som jag saknat det! Det var träningsläger över helgen så var där från 11-16 på söndagen bara och så var det träning, lunch, teori och sen träning igen. Charlie fixade bilen så jag fick ha med mig Sid men det gick. Vart inte supermycket träning då men det var bra med en mjukstart med tanke på att det var första gången jag rörde en muskel efter förlossningen bortsett från promenader då haha. Så jag tränar lite på mina villkor nu med tanke på att jag måste amma och ta hand om honom så det blir som det blir och jag kör så mycket jag kan. Mina bästa tränare hjälpte till också och satt och vagga vagnen och bar runt på honom så mamma kunde spela lite.
Iallafall, jag var alltså minst sagt stel igår och hade sån jäkla träningsvärk. Min sambo körde också hockey på söndagkvällen där och han har inte heller tränat på år och dar så han hade lika ont som jag dagen efter. Så då gott folk, kom vi igårkväll på den briljanta idén att vi skulle vara ännu hurtigare och gå hem till Charlies pappa och tillbaka vilket vi kom på ALLDELES för sent vilket resulterade i att vi kröp över tröskeln 23.45 igår typ efter en promenad på 9,5 km!!!! Vi skulle inte vara SÅ hurtiga. Jesus. Någon måtta får det väl vara. Sista biten orkade vi knappt lyfta benen och det kom nästan en liten tår hahaha. Har aldrig längtat så mycket efter en säng liksom. Fruktansvärt. Never more!!
Kommentarer
Anonym säger:
Tycker ni är fantastiska <3
Trackback
